Hoppla hoppla, det har visst redan gått en hel vecka sen jag bloggade senast.

Så vad har då hänt, jo vi har tröskat klart och pressat halm. Med djuren har det varit det gamla vanliga jobbet.

Förra helgen hade vi oxå handbollsträningsturnering för damlaget i vår klubb. Båda döttrarna ingår numera i den träningstruppen och båda två var uttagna till matchspel, yngsta dottern var väldans nervös då ju detta är hennes första säsong som hon över huvud taget får spela seniorhandboll. Hon skötte sin uppgift med den äran, gjorde även några fina mål och och vågade vara sitt tuffa jag i försvaret.

Äldsta dottern gick det oxå kanon för så det var skojiga matcher att titta på. Iom att det var en del "nya" spelare i laget så syntes det ibland att de inte hunnit bli samspelta på plan än, men det kommer ju med träning, så denna säsongen blir kanon att följa och jag hoppas ju förståss att jag ofta får se båda mina döttrar på planen samtidigt   

I måndags fick vi fint besök, då kom nämligen Eva och lille goa Kenszo hit. Kenszo är en helt underbart söt knappt tio veckors Pumivalp. Så underbart söt var han och jag håller med lillmatte och lillhusse "Han är en "Grisbjörn"".

Han var sunt försiktig till att börja med och morrade t.o.m  lite sött åt Veto, men snart hade han kommit över sin blygsel och de lekte fint ihop.

I tisdags tog jag Veto och Pyton med mej ner till vår ängshage för att leta liten kalv. Janne visste att en kossa kalvat några dagar tidigare, men iom att kalven var pigg och på benen så fick de båda gå kvar i hagen, så brukar vi göra under betessäsongen.

I söndags skulle vi så ta hem mor och kalv men då hittade inte Janne kalven så då lät vi förståss bli kossan oxå, likadant i måndags. Så i tisdags tog jag då med mej hundarna för att leta, vi fick gå en bra stund. Pyton försvannn utom synhåll och när jag ropade på honom så tittade han ut ur ett buskage, tittade mej i ögonen och vände sej om och gick in i  buskarna igen. Jag frågade honom då om han hittat nåt och banne mej om det inte såg ut som om han nickade ;) Veto och jag följde efter Pyton och där låga kalven, tyvärr död. Har ingen aning om vad som hänt den, men det känns like mysko eftersom den ju var så pigg och grann när Janne såg den några dagar tidigare.

Pyton fick förståss massor med beröm och jag blir så imponerad varenda gång något liknande sker, över våra hundars kapacitet. De är verkligen fantastiska.   

I går rymde Anna och jag till Ulrika marken, med oss hade vi hundarna Sune och Veto, de imponerade stort på oss med sitt lugn, och när det var trångt fick de åka "mattefamn".

Det var kul att komma hemifrån ett tag och jag tror vi behövde det båda Anna och jag, iaf jag kände mej som en helt ny människa när jag sen kom hem. Lagårn blev görsen, men det kändes liksom ok när man fått vara iväg och hämta lite energi borta ihop med trevligt sällskap.

Nu några busbilder

Och så ett på vackraste BC'n   

Avslutar med ett klokt nalle Puh citat och ett kort på de goaste vänner man kan tänka sej  :

"Det är bra mycket trevligare att vara två "

 

Maria

10 september 2010 22:03

Urfina bilder som vanligt.. Tur att söta Veto har lite pumivana så han vet hur dessa "grisbjörnar" ska tas ;)

 

Marianne

10 september 2010 22:14

Helt underbara bilder

 

Cissi

10 september 2010 22:14

Tråkigt med kalven - man kan ju undra vad som hänt?! Duktiga Pyton som hittade den!!!
Så söt han är lilla Kenszo, klart vitare om nosen än sin bror

http://www.tripora.se

 

Asta

11 september 2010 04:01

Vi skulle oxå vilja låta ko& kalv gå ute , men tyvärr går det inte för då hinner vi inte göra annat än svara på "allmänhetens" frågor om dom verkligen ska vara där. Gården ligger ju nästan mitt i samhället så det är väldigt mycket förbipasserande:) Tråkigt att det inte gick så bra för er kalv:(
Han börjar minsann bli stor Vetopojken:-)
Skönt att komma bort lite, det är viktigare än man tror för återhämtning:-)

http://www.blogtown.se/blog.php?id=Asta65

 

Eva G

11 september 2010 08:56

Helmysiga bilder som vanligt!
Blir mycket imponerad av Pyton som hittade kalven. Ibland är det som om de förstår vad man tänker och letar efter!

http://goto.glocalnet.net/susenborg

 

Jenny

11 september 2010 09:05

Hej!

Det var verkligen längesedan! Vet inte ens om du minns mig...:) Hur som helst nu hittade jag tillbaka till din blogg och fick se underbare Pyton igen och nytillskottet, Veto, han är ju ljuvlig!!! Vi har oxå fått smått och kurs börjar redan på onsdag!Ja kika in på vår blogg och se vad vi har för oss nuförtiden! Jag lägger dig i favvisar och kikar in oftare :)

Höstiga hälsningar// Jenny

http://fyrbentaochtvabenta.blogg.se

 

Karin

11 september 2010 13:11

Vilka underbara bilder på hundarna,
Och, det är inte utan, att jag blev lite tårögd när jag läste om kalven, för båda sakerna, att han ar död var tråkigt, men jag kan se hunden framför mig, och blicken du beskriver..Han ville verkligen att du skulle se var den låg..Duktig och klok hund! Visst blir man impad ibland över saker, man inte tror dom om..Det händer "mänskliga" saker allt som oftast här med..Man får "ståpäls" ibland..kramen//

http://kickis.jakt.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knott fyllde två år nu den 5augusti. Tror banne mej att nåt ramlade på plats i lilla flattefnatt hjärna exakt den dagen. Han är mera följ och uppmärksam i träningen - lyssnar och försöker göra rätt mkt mera koncentrerat. Han är liiiite mindre...

Idag plastas ensilagebuntar. Ett fack i plansilon är fullt :) det är alltid fint när vinterfodret börjar fyllas på. ...

Förra lördagen va min rallylydnadsinstruktörsexamination (världens längsta ord? :) ) Den gick bra och jag blev godkänd! Har några kompletteringar kvar att skicka in parallellt med kursen jag ska ha och så behöver Veto och jag ett gk resultat i forts...