Bara att inse att jag tappat lusten för "ordentlig" Vetoträning helt och hållet, inte så att vi inget gör, naturligtvis inte.

Vi gör massor med kuliga saker. Men typ träning för tävling känns SÅ långt bort just nu, vet i fan vad som hänt.

Kanske jag känner att fler bakslag är nåt jag knappt orkar med att kravla mej upp ifrån längre...............

Vet oxå att detta är helt fel tänk, att "that doesn't kill ju make a fighter", men just nu så känns figtingandan långt borta.

Ajja, den kanske kommer igen, just nu är vi bara, och det omgivna av människor jag uppskattar och älskar. Och det är ju iofs inte det sämsta ;)